Nervös och en smula förhoppningsfull...
\n
\nJag är nervös. Nervös och förhoppningsfull över vad denna resa kommer att leda till.
\n
\nJag är på väg till Uppsala. Till mammas fantastiska neurolog/professor på Akademiska sjukhuset. Hen som självmant bjudit in mig till ett besök, fast jag egentligen hade behövt att ordna med en secund opinion remiss från min neurolog i Norrköping. Är inte bara det fint gjort? Att bry sig så pass mycket så att en tar saken i egna händer när jag är för feg för att be min neurolog om denna hjälp.
\n
\nJag har inte en aning om vad som kommer att ske på besöket. Om hen har en idé om en diagnos, om hen kommer att ta fler prover, göra fler undersökningar, om detta kommer att leda till något nytt överhuvudtaget. Är jag beredd på att få veta något om framtiden? Visst, jag har längtat efter en diagnos, en orsak till mins symtom och mitt mående, kunna planera framtiden och eventuella behandlingar/rehabilitering och hur jag kan förebygga skov och försämringar. Men det är ändå lite läskigt. Och om typ inget nytt framkommer så kommer jag förmodligen att känna mig oerhört besviken över att bli tvungen att fortsätta i denna ovisshet...
\nHur det gick och vad som kom fram får ni läsa om senare i veckan...
Jag kan inte vänta på att få höra❤/ Mikaela