vulkanskaslottet

Som många av er vet så bor två av mina bästa vänner långt ifrån oss (i Enköping i Uppland och i Nye i Småland) och när vi väl träffas några tillfällen per halvår så umgås vi intensivt i ett par dagar. Detta har jag alltid sett fram emot och längtar sedan till nästa gång. 

Och i lördags sov för första gången Sandra och Simon (och så klart deras lilla Alice) över hos oss. Detta gjorde att vi fick så mycket mertid med varandra, riktig kvalitetstid. Insåg då att så här kommer det nog ofta att se ut numera, att våra nära vänner sover kvar och tillbringar även nästkommande dag tillsammans med oss. 

Så himla glad över bekvämligheten och självklarheten i vårt umgänge, att Sandra och Simon kan känna sig som hemma på vår gård, precis som Tessan och Patrik gör. Och som Jesica alltid har gjort hemma hos mig oavsett vart jag bott.

Igår fick vi oss en ljuvlig dag i höstsolen när vi gick runt och inspekterade vår omgivning. Högvattnet som begränsade vår framkomlighet vid bryggorna, en manet som sköljts upp i en pöl på klickhällen, det orange/röda som färgar skogarna, en havsörn som seglade över våra huvuden för att sedan försvinna utom synhåll och solen som sken från en klarblå himmel och värmde våra kinder när vi vände våra ansikten mot den, gjorde dagen perfekt.

På eftermiddagen tog jag mig en löprunda, från början tillsammans med Engla och Tindra på hästarna men jag fick feeling och sprang ifrån dem. Inga krav, inget längdmål bara glädje och tacksamhet. Avslutade söndagen med en kopp te, en bit nyttig kladdkaka och soffmys tillsammans med min älskade man...

Påminner om det lilla hjärtklicket här nedan om du gillar detta inlägg ❤⬇️ Tack snälla ni!!