Rörd till tårar...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom, träning;
Under en stjärnklar himmel går jag över gårdsplanen till bilen. Klockan är 5.40 och jag vet att om bara en liten stund så suddas stjärnorna sakta ut och byts ut mot en himmel i en ljusare nyans av blått och lite rosa i öst där solen snart ska göra sin entré, lite senare för var dag som går. Jag andas in den ljuva gryningsluften innan jag sätter mig i bilen bredvid min älskade man. 

Klockan 6.30 kliver jag in på gymmet, jag är inte först på plats och de ansikten som möter mig har nu hunnit bli mig bekanta. Vi ler och hälsar God morgon till varandra. Jag startar med 1000 steg i den brännande trappmaskinen. Svetten lackar och jag får upp flåset. Kör sedan ett rätt så tufft ben- och rumppass under 50 minuter och avslutar med intensiv sittandes cykling i 10 minuter. Är ordentligt flåsig när jag ställer mig i den varma sköna duschen mycket nöjd med träningen. 



Efter att ha fönat håret torrt och fått på mig kläder och maskara går jag genom gymmet mot utgången. Då stöter jag på de tre musketörerna (läs pensionärerna) som jag alltid hälsar lite extra på. En av herrarna, som jag tror är lite äldre än de andra två, ger mig alltid uppmuntrande heja rop över träningen. Så även nu. Han räcker även ut sin hand i en high five gest och fångar upp min hand när jag möter hans. "Bra jobbat! Du är så duktig med din träning." säger han till mig. Jag svarar att även han gör ett bra jobb. De andra två herrarna vinkar glatt adjö och vi önskar alla varandra en trevlig dag när jag går vidare. Jag svänger runt hörnet och stannar för att ta på mig skorna vid dörren. Då hör jag hur dessa herrar pratar om mig. Att jag är en sån duktig och trevlig tjej. Att jag kämpar på riktigt hårt flera dagar i veckan. Jag ler för mig själv och tänker att de vet inte ens om vad jag verkligen kämpar med, om min dagliga huvudvärk och mina hemska skov. Jag blir riktigt jädra rörd och tårarna trillar nerför mina kinder när jag går mot jobbet. Tänker att nästa gång som jag träffar min favorit herre så ska jag fråga om han har tid att sätta sig ner och prata med mig en stund. För herrar som han växer inte på träd, sån vänskap är värd att vårdas...


När jag sedan berättar om händelsen för mina två närmsta kollegor så bekräftar även de herrarnas ord och jag blir återigen rörd.

Tusen tack till er alla som hejar på mig!! Ni är fantastiska varenda en av er!



Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg!! ❤⬇️ Kramar från lilla mig!





Taggar: Diagnosutredning, Mirum, Nordic Wellness, ben- och rumppass, cykling, daglig huvudvärk, fitness, fria vikter, gym, heja rop, komplimanger, kronisk huvudvärk, maskiner, mot bättre hälsa, neurologisksjukdom, odiagnostiserad, selfie, skov, smärta, stärkande, trappmaskin, träning, uppmuntrande, workout;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

De har helt rätt😍/ Mikaela

Svar: Åh tack vännen 😢❤
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :