vulkanskaslottet

Jag sprang igenom vackra Sanden och tog den rundan hem igen. Det blev exakt en 5 km's svettdrypande och energigivande sväng. 

Hemma började jag att fota inredning för att skapa de utlovade och efterfrågade bilderna från vårt älskade HEM. Men dem får ni tyvärr vänta på lite till. För när jag städade inför kvällens kräftskiva med min bästa Jesica, min gudson och resten av deras fina familj så ringde Tindra utifrån stallet. Hon hade så otroligt ont i magen så att hon inte kunde röra sig. Engla gick ut och tog hand om Avicii som stod bredvid Tindra och Örjan bar in Tindra till soffan. 

Hon hade extremt ont på vänster sida om naveln och ner under naveln. Jag fick knappt röra hennes mage. Hon kravlade omkring i soffan av smärtan i hopp om att finna en skön ställning. Jag försökte flera gånger att ringa 1177, men det var så många som ringde så jag hamnade inte ens i kö förrän vid fjärde eller femte försöket. Och då var kötiden minst 50 minuter. Jag ringde Jesica, för att berätta om läget och avblåsa kräftskivan. Jesica som arbetat på BIVA på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sa åt mig att ringa 112. Tindra låg och kved i soffan. Eftersom allt påminde så mycket om Adams blindtarmsinflammation så kände jag att 112 var det enda rätta. De skickade genast en ambulans från Norrköping, som anlände efter ca 1 timme. Ambulanssjukvårdarna beslutade att Tindra skulle köras till Akuten på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Självklart åkte jag med henne.

Vi fick komma in på ett rum genast. Samma gulliga sköterska som tog emot Adam när vi var in förra året i maj tog nu emot Tindra. Jag berättade att jag kände igen hen från tillfället med Adam. Och hen kom ihåg Adam och kände igen mig också. Hen tog mycket väl hand om Tindra. Några prover togs och Tindras smärta eskalerade en aning för att i nästa stund, när läkaren undersökte henne, nästan helt avta. Dock kräktes hon massor efteråt.

Vi låg kvar på rummet i väntan på provsvar och under övervakning. Bättre att avvakta ett tag än att hasta hem och sedan behöva åka in igen. Lite förhöjda vita blodkroppar, varför vet läkarna inte. Men annars såg allt bra ut och vi fick åka hem, med sjuktaxi då vi annars fick svårt att ta hos hem. 

Hemma väntade Örjan, Engla och Saga med kräftor och tillbehör. Så det blev trots allt en liten men naggande god första (men absolut inte sista) kräftskiva på Ekö 6!! Saknade dock Jesica med familj...

Jag kände mig så väldigt maktlös när smärtan var som värst. Så jobbigt att inte kunna göra något som lindrar... Lyckan var stor när Tindra blev sig själv igen! 

Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke? ❤⬇️ Tack snälla!!