vulkanskaslottet

Många tankar i mitt huvud just nu efter ett besök hos en läkare med ena dottern. Och efter förra veckans vårdbesök med den andra. Inget jag vill dela med mig av i nuläget då jag inte checkat av om det är okej att skriva ut här.

Men jag kan lätt konstatera att livet som förälder är allt annat än bara en dans på rosor för hjärta och sinne. Samtidigt kan jag känna en ödmjuk lycka över att det är just jag som finns här för mina barn när de kämpar sig igenom tonårslivet på väg in i vuxenlivet. Jag ser mer än de tror, jag kan läsa av dem även när de är tysta, jag kan till viss del sätta mig in i deras mående/känsla/svårigheter och försöker förstå så mycket jag bara kan.

Jag hoppas och tror att jag underlättar, hjälper och stöttar dem så mycket som är möjligt.

Och de vet att jag ÄLSKAR dem och alltid FINNS här för dem oavsett vad!