vulkanskaslottet

Huvudvärken som jag lever med konstant är som värst när alarmet ringer på morgonen efter en natt med mindre sömn. Och vissa kvällar efter en ljudintensiv dag. Vilket kan hända lite då och då i mitt jobb på förskolan.

Igår morse var det en sån tung morgon, då jag hostat massor under natten. Jag tog ett djupt andetag och mindes vad det var för dag. Då kände jag mig fall lite stärkt och glad, trots smärtan, då jag påmindes om hur långt jag ändå kämpat mig fram och tagit mig över mängder av hinder längs vägen.

Igår var det alltså 7 år sedan som min huvudvärk började. Pang på som en jädra käftsmäll, utan minsta förvarning. Marken försvann under mina fötter och jag drunknade i den ångest som smärtan och ovissheten drog med sig. 

Jag blev sängliggande i ca 7 månader innan jag sakta orkade hitta tillbaka till livet igen. Mest på egen hand, då vården inre kunde hjälpa mig, med hjälp av mina nära och kära.

Där jag är idag, trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle komma till. Jag är otroligt tacksam över det liv jag nu har och för mig är det ett mirakel.

Men 7 år med konstant smärta påverkar mig såklart. Och jag önskar att en dag få bli helt smärtfri.